I maj månad gjorde hustrun och jag en resa till Mallorca med barnbarnen Axel, 12 år och Rebecka, 9 år. Vi hamnade i orten Cala Bona på ostkusten. En riktigt tråkig håla som enbart var uppbyggd på turismen. Det fanns ingen naturlig badstrand inom 2 km. Så barnen tillbringade en stor del av tiden på hotellets poolanläggning. Det var ju ändå meningen med resan att barnen skulle ha kul.

Den nyinköpta luftmadrassen var roligt sällskap i poolen.

Alla måltider intogs på balkongen

Två busiga kusiner härjar runt högt och lågt.

En dag gjorde vi en båtutflykt i omgivningen. Det var ganska så blåsigt och inget speciellt att se på.

  Promenad i omgivningen.

Sent om sider kommer här ett "repotage" från vår Indienresa som vi bjorde under februari och mars månad.Vi hade syster Eva och svåger Ebbe till resesällskap. Resan arrangerades av Rolfs Flyg och Buss. Guid på resan var Gunilla, som vi tidigare träffat på våra resor till Paris och Normandie. Resan startade från Landvetter, och vi gjorde sedan ett 3 timmar långt uppehåll i Istanbul, Där vi flög vidare till Dehli under natten. Vi kom så fram dit tidig morgon. Möttes av en irreterande smog och bensin stank.

I väntan på avfärd från Landvetter.

Efter att vi har anlänt till Delhi tidig morgon besöker vi shikernas heliga tempel Guruwara. För att beträda den heliga platsen fick vi ta av oss barfota och täcka huvudet. Här är frivilliga som tillreder mat för att utspisa sina trosfränder.

Här besöker vi en 72 meter hög minaret, Qutub Minar.

Sä här kunde en polisstation se ut.

Första kvällen i Delhi besöker vi en Bolywood-show på teatern, Kingdom of dreams, där vi ser en färgsprakande föreställning, "Zangoora", det var en slags musical med mycket spektakulära efekter och med sång och dans. Tyvärr var vi mycket trötta efter att ha varit vaken i 36 timmar. Besöket på teatern avslutades meden buffemiddag.

En tur med cykelritcha i Old Delhi var en upplevelse, den ursprungliga delen av staden som idag har 22 miljoner invånare. Här har tiden stått stilla dom senaste hundra åren, det är ofattbart att tillvaron här fortfarande fungerar.

Ett annorlunda samhälle, mängder av hemlösa människor som har sitt hem på gatan. Medelklassen har kanske en moped där hela familjen får plats på samma moped. Djur och människor lever tillsammans, på samma villkor. Trfiksituationen är kaotisk, av tre målade filer har man gjort fem, man kör om på båda sidor. På en större motorväg kan möta trafik i fel körriktning.

Ett besök på Mahatma Gandhis minnesplats, där han kremerades. Han är landets stora symbol, när frigörelsen från Storbritanien genomfördes.

Här har vi kommit till Jaipur, där vi besöker vi Amber Fort, en anläggning som byggdes av maharadjan Man Singh på 1500-talet. För att komma upp till fortet fick vi åka elefant, en upplevelse bara det, turistvarning. Delar av fortet var överdåtigt utsmyckat. Våra guider Gunilla och indiern Love, var väl pålästa.

Här besöker vi ett obsevatorium Jantar Mantar, som uppfördes på 1700-talet, en genialisk anläggning där man kan med solens hjälp avläsa tiden på olika meredianer jorden runt.

Nästa anhalt på resan är Ranthambhore, där besöker nationalparken, och där dom utrotningshotade tigrarna lever skyddade. Vi gjorde ett eftermiddagsbesök ooch ett tidigt morgonbesök i parken, men vi lyckades inte se någon skymt av dessa vackra och ståtliga djur.

En indisk kopia av vårat "Lapporten".

Nåra djur såg vi dock, djur som vi även kan se i Slottsskogen.

Resans höjdpunkt var besöket på Tai Mahal i Agra, en byggnad helt uppförd i marmor, ett av världen sju underverk. en fantasisk anläggning som tog 22 år att färdigställa.

Hustrun fick ett erbjudande om en resa till Turkiet för en billig penning. Det lät ju alltför bra, att flyg till Antalya, boende på hotell inkl frukost, rundresa med buss, allt detta för 1300 kr/pers. Vi hörde talas om människor som gjort resan och varit nöjda, så vi nappade på erbjudandet. Vi gjorde sällskap med syster Eva och svåger Ebbe, samt deras kompisar från Lindome, så vi var ett sällskap på 12 personer. Vi startade från Landvetter kl 20 och blev sedan fraktade med buss 1,5 timme till våran första övernattning. I säng kl 3.30 Bra start!

Första dagen gjorde vi en utflykt på Manavgafloden, här låg mängder av "fina regalskepp" upplagda för vintervila, som visade sig vara enkla kopior av skeppen som under turistsäsongen används som spökskepp för leklystna barn.

I Turkiet är majoriteten av befolkningen muslimsk. Så det finns gott om moskeer och minareter i hela landet. Här besöker vi en nybyggd moske som ska vara en kopia av den Blå Mosken i Istanbul, som vi besökt vid ett tidigare tillfälle. Man får tycka vad man vill om religionen, men det är i allafall mäktiga byggnadsverk.

Resans höjdpunkt blev luftballongresan över detta märkliga landskap i Kappadokien. Vi anlände till startplatsen i gryningen, klockan halv sex. Här fyller man ballongen med luft, och när man fyllt den tillräckligt med luft fyller man ballongen med gas för att därmed få tillräcklig med lyftkraft. Vi var ca 24 passagerare och 2 piloter, så det var några kilo som skulle upp i luften.

Det var en mäktig upplevelse när vi lyfter från marken, ljudöst, endast gaspuffarna låter. Som mest var vi uppe på 600 meters höjd. Det var mängder av ballonger runt omkring oss ca 60 st samtidigt. Vi var uppe 1 timme och förflyttade oss kanske 2 km i vindriktningen.

Vid några tillfällen sänkte man ballongen så att korgen snuddade vid marken. När det så var dags att landa fick markpersonalen ge sig till en lämplig landningsplats. Piloten styrde farkosten så att vi kunde landa direkt på släpkärran som den nedmonterade ballongen sedan fraktades på. Det var lite bökigt att ta sig ur korgen för vissa. Här får hustrun hjälp att komma ner på jorden igen. Efter landningen firade vi i skumpa och blev belönad med medalj.

Vi besökte många grottor där människor bott. Det mest spekulära stället var "Munkarnas dal", där det en gång i tiden varit munkkloster.

Vi besåg en dansuppvisning, av dervicher, några män dansade i klänningar och någon löjlig huvudbonad. Dansen är en religös rit och syftet är att komma trans och därigenom komma i kontakt med högre makter.

Resan var sponsrad av turkiska staten, syftet var att hålla igång turistverksamheten och delar av hantverksindustrin. Vi besökte ett mattkollektiv, en juvilerare och en skinnindustri. Vi blev väl bemötta och det bjöds på drinkar med tillbehör. Jättefina hantverk, och även om priserna var reducerade så var det ändå häftiga priser. Så vi blev mer eller mindre utskällda av våran guid Gonca att vi handlade för dåligt.

På detta hotellet "Water Planet" bodde vi första och näst sista natten. En jättefin anläggning, som sommatid är ett riktigt bad-lekland.

Sista övernattningen gjorde vi i Antalya, där fick vi några timmar på egen hand och besökte då gamla stan, som var full av marknadsstånd och butiker.

För tredje året i rad har vi tillbringat några höstveckor i Portimao, som ligger på Algarvekusten i södra Portugal. Denna gången gjorde syster Eva och svåger Ebbe oss sällskap. När jag bokade boendet, direkt till hotellet Jardin da Rocha, önskade jag att vi fick samma lägenhet som förra året, och det fick vi. Eva och Ebbe fick rummet intill.

Utsikt över Atlanten från våran inglasade balkong på 21:a våningen.

Det blev några timmar vid hotellets pool, när det gick höga vågor på havet.

Det blev även många timmar på den vackra och dramatiska stranden, 1,5 - 2 meter ebb och flod.

För första gången på 3 års vistelse här, hyrde vi solstolar, faktiskt riktigt bekvämt, istället för den hårda stranden.

Ett besök på europeiska fastlandets västligaste punkt, fyren St Vincent.

En hänförande utsikt över den dramatiska kusten.

Besök i staden Lagos, som ligger väster om Portimao.

En svalkande öl vid hamnen i gamla stan.

Under våran vistelse i Portimao gjorde vi en dag en utflykt till Portugals huvudstad Lissabon, som ligger ca 28 mil norrut från Albufeira, på Algarvekusten. En jättefin resa på en fantastisk fin motorväg som var byggd genom det böljande landskapet, med vinodlingar, olivlundar och korkträd längs vägen.

Cristo Rei, den 200 + 92 meter höga Kristusstatyn, som avtäcktes 1959, står här som en vädjan till Gud att hålla Portugal borta från krig. Statyn är en kopia av den mera omtalade statyn i Rio de Janeiro.

Från utsiktsplatsen viv Kristusstatyn är det en hänförande utsikt över staden. Bron, "25 april bron" har samma konstruktör som Golden Gate bron i San Francisco är 2 277 meter lång och öppnades 1966.

Längs älvstranden har man anlagt en strandpromenad, där det finns en mängd olka sevärdheter. I bakgrunden syns 25 April bron och Kristusstatyn.

Belém tornet uppfördet på 1500-talet för att högtidhålla minnet av Vasco da Gamas expedition.

Sjöfartsmonumentet, som är uppfört till minne av Potugals sjöfarare. Det var här som Vasco da Gama och Henrik Sjöfararen startade sina upptäcksresor.

En glass smakade bra i värmen.

Ett monument över den lyckade flygningen över Atlanten 1919.

En tur med den klassiska spårvagn 28, som går upp och nerför backkarna i dom äldre stadsdelarnapå stadens kullar.

En bit mat och en rejäl öl satt fint efter den guidade rundturen.

Skönt att vila fötterna i väntan på återresan söderut.

En dag gjorde vi en dagsutflykt med buss till Gibraltar, som då ligger 43 mil öster om Portimao, vi fick besked att resan skulle ta ca 4 tim, men i verkligheten blev det 6,5 timmar. Vi blev hämtade klockan 6 på morgonen och var inte åter förrän efter midnatt. Vi fick iallafall spendera 5 tim där och hann väl med att få se på det viktigaste.

Gibraltar tillhör Storbritanien sedan 1704, som då byggde en militärbas här, strategiskt belägen mellan Atlanten och Medelhavet. Gibraltarsundet är ca 6 km brett, vid klart väder ser man över till Marocko och staden Tanger. Spanien har under årens lopp försökt att återerövra klippan men misslyckats. Vid en folkomröstning 1967 röstade gibraltarborna om man fortfarande ville tillhöra Storbritanien och det ville man. Gibraltar är idag en självsyrande region. Under åren 1967 till 1985 var gränsen stängd. Idag är det fortfarande en infekterad gränstvist, det kan ta timtal att passera den spanska gränskontrollen pga av nitiska och byråkratiska spanska gränsvakter.

Gränsstationen mellan Spanien och Gibraltar. Den 426 meter höga Gibraltarklippan syns i bakgrunden.

Porten in till torget, som är början på Main Street.

Utsikt ifrån Upper Rock som berget kallas. Start- och landningsbanan går rätt över infartswvägen till City. På redden utanför ligger mängder av fatyg uppankrade, som ligger och väntar på att bunkra olja från raffenaderiet som ligger på den spanska sidan.

Det lever ca 250 tama apor på berget. Legenden säger att försvinner aporna så upphör Gibraltar att existera. Varning för turistfälla. Här poserar Michael med en kompis, assisterad av våran guid.

På andra sidan sundet ser man den afrikanska kontinenten.

På berget har man grävt ut tunnlar, The great Siege Tunnels, ett system som består av 150 grottor och som utgjort en försvarsanläggning under oroliga tider. Under andra värlskriget tjänstgjorde delar av tunnlarna som fältsjukhus.

Den största grottan, St. Michaels Cave, som består av mängder med droppformationer,  grottan används numera som en konsertsal och har fått en efektfull belysninng.

Förra året, vid denna årstiden tillbringade vi 2 veckor  i Portimao, som ligger på Algarvekusten i södra Portugal, då på rekomendation av min kompis Michael, som varit där 10 gånger tidigare. Denna gången bestämde vi oss att tillbringa 3 veckor där, vilket vi inte ångrar. Vi gillade stället, lungt och fridfullt och en fantastisk strand, 4 km lång strand med klippformationer längs sandstranden. Härliga bad och härliga promenader. Denna gången hyrde vi in oss på ett lägenhetshotell som ligger endast några 100 meter från stranden. Vi bodde på 21:a våningen och hade en vidunderlig utsikt över Atlanten. Vi passade även på att göra några dagsutflykter, dels till Gibraltar och dels till Lissabon.

Här poserar hustrun framör entrén till vårat lägenhetshotell. Här kunde vi stå för eget hushåll och laga våran egen mat.

Vårat hotell är till vänster på bilden. Vi bodde på våning 21 av 26, en fantastisk utsikt över Atlanten.

Utsikt från våran inglasade balkong.

Vackra solnedgångar i väster.

För att komma ner till stranden fick man gå mellan 80 - 100 trappsteg.

Längs stranden närmat klipporna har man byggt upp ett gångstråk, kallad "Plankan", har genomfördes delar av morgonpromenaden.

Häftiga klippformationer längs hela stranden. Det var tidvatten, vilket gjorde att vattenståndet ändrades ca 2 meter. Så vid lågvatten kunde man gå torrskodd längs hela den 4 km långa stranden.

En dag kom "kriget" till Portimao, utanför vårat fönster ankrade 2 jagare och en ubåt upp. Dom låg där några dagar, kanske övning eller på väg in i Medelhavet, mot Syrien?

Längs österut på stranden går en ca 500 mter lång pir ut, längst ut på piren står en fyr, ett fint promenadstråk.

Bilder från Gibraltar och Lissabon, kommer på senare inlägg.

Det är alltid trevligt att upptäcka nya ställen, under årens lopp har vi nog gjort 30 besök i Danmark och främst har det då varit på norra Jylland, och därav 10 på cykel. Härifrån Gullbranna har vi ca 7 mil till Helsingborg och sedan 20 minuters färjetur till Helsingör, så på två timmar var vi utrikes. Vi beslöt oss för att upptäcka norra delen av Själland, så vi packade våran lilla "racerbil" med tältutrustning och gav oss iväg. Vi hamnade i Rågeleije som ligger alldeles längst norrut på Själland där vi tog in på en camping, och hade där några fina dagar.

Utsikt över hela Kattegatt.

Campingliv, grillmästaren fick ta hjälp av luftpumpen för att få fyr på engångsgrillen.

En stunds siesta vid Strandvejen i Helsingör. I bakgrunden syns ön Ven, som vi cyklade på för några dagar sedan.